I love you

Två nätter i rad har min man sovit med sonen i sonens rum. I en enkelsäng. Igår när vi skulle lägga oss gick jag bakom sonen för att se vilket rum han skulle välja.

Han gick in i sitt rum! Sen började han plocka undan leksakerna som fanns i sängen.* Vi har ett gäng kuddar på golvet som säkerhet om han skulle trilla ner, så han tog en av dem och klättrade uppp på sängen och lade sig för att sova. Han sov 20-09.30 med undantaget att han åt 22, men då var vi ju fortfarande vakna så det störde inte.

Gissa om jag är stolt?

Idén har växt i mitt huvud. Vår son gillar inte bebisgrejer. Han har inte borstat med bebistandborste sen innan han var ett. Det är bara vuxentandborste som gäller. Och han gillar inte spjälsängen. (Vem fan vill vara inlåst?) Enkelsägngen funkar skitbra!

Sovrummen är vägg i vägg, så vi stänger bara alla andra dörrar. När han vaknar på morgonen går han in till oss, utan att gråta. Han vet att vi är där.


Han har också lärt sig att plocka ur diskmaskinen. Jag öppnar luckan och han plockar ur grej efter grej så lägger jag dem på sin rätta plats. Jag slipper böja min onda rygg!

När han har ätit klart tar han fram lilla sopskyffeln och sopar upp allt han har haft ner på golvet, går och kastar i papperskorgen och lämnar sopskyffeln på rätt plats.

Stolt? Jag? Nej! Inte alls.




*Plocka undan= kastade de utanför sitt rum.