Chefen svarade på samtliga mina frågor på direkten och var mycket trevlig. Och det verkar inte vara problem med platser så vi ska sätta stora i kö direkt. Privat verkar vara the shit, varför missade vi detta?
Vi vet bara inte riktigt när sonen ska börja.
Jag har ju råkat nämna det här med dagisändringen för några enstaka personer (mammor). Att vi kanske ska ha sonen hemma smatidigt som lilla/lillen.
Och jag tror jag aldrig sett så chockade miner.
Ha hemma? En 1,5 åring? Ett sånt stort barn?
Låt mig då förklara mig. Jag är inte Judas helt och hållet. Det är möjligt att vi kommer ha honom kvar, men det lutar som sagt åt att vi inte har honom kvar på dagis. Jag tycker att dagis är bra.
Men.
Jag skulle aldrig gå så långt som att känna att det är DÅLIGT att vara hemma.
Det är bra att vara hemma.
Det är bra för dagisälskande att gå på dagis.
Allt är liksom bra eller brabra.
Nu blir jag sådär: vaddå tror de inte att jag klarar av två blöjbarn hemma? Jag? Vet ni inte vem fan jag är??
Jag är Linda fucking Mpili och jag klarar allt.
Ja, jag kanske skulle varnat dig.
SvaraRaderaNu kommer blickarna och kommentarerna.
Du kan ju hälsa dem att före 2001 fick man inte ha barn på dagis alls när man själv var hemma. Och så kan du fråga om alla barn födda innan 2001, inklusive oss, är helt socialt inkompetenta, kognitivt efterblivna och sådär lagom missanpassade.
Min mams som arbetat länge på dagis säger att personalen tycker att det är vansinnigt att ha så små barn på dagis när man är hemma med syskon. Men de får inte säga nåt. Munkavel.
Var en gås och låt det rinna av dig. Våga vara Judas=)
Och ja, privat is the shit. Och ja, du klarar allt! Och då känns det jobbigt för vissa mammor som har haft storasyskon på dagis pga latskap.
Hej hopp.
Haha, fler än jag som upptäckt fördelen med privat. Inte dagis för min del, men typ tandläkare och städtjänst spelar i en helt annan division än offentliga diton.
SvaraRadera