Nu är det jobbigt

Jag grinar typ varje dag. Man kan nog stryka typ.

Det bara brister, jag orkar inte och så bara rinner det.

Smärtan har eskalerat de sista två veckorna. Det gör ont att sitta, gå på toa, stå upp i två minuter. Sammandragningar, kramper, prickar för ögonen, hela kittet. Måste le på jobbet.

Och jag blir så fruktansvärt arg på 1,5 åringen. Han är ganska så intensiv i sitt sätt att utforska världen så han behöver läras upp helt klart. Dock brister jag totalt i pedagogik-biten.

Jag har VABBat och det var helt okej. Gjorde mindre ont än att jobba, konstigt nog. Jag har i och för sig legat ner i soffa eller säng för det mesta och lillen har kutat runt under något slags bevakning.

Jag var på en akuttid hos min barnmorska och jag fick numret till en sjukgymnast. Så har denna vecka varit.


11 veckor kvar. Det går fort säger dem.