Jag är inte dum i huvudet

De som känner mig vet att jag alltid är lite extrem. Svart eller vitt. Så har jag också varit med mina graviditetstester.


Med första tog jag ett plus i vecka 10 vilket är väldigt sent.*
Med andra i vecka 3 vilket är väldigt tidigt.**

Nu är jag i vecka 30, hade jag bara varit smart nog att vänta till vecka 10, hade jag alltså varit i vecka 37 nu. (Nej jag hade fortfarande varit i vecka 30, men common WORK with me people).

Ändå har det gått snabbare med tvåan. Om det inte segar ihjäl sig nu på slutet.



Förklaringar:
* = Jag är inte helt dum i huvudet. Jag hade kräkts i flera veckor dessutom var bebisen planerad. Men jag hade tagit typ 2 negativa test innan och var så knäckt av det att jag inte tänkte ta någonting förrän jag kände sparkar. Illamåendet kom i samband med utomlandsvistelse, och det var rätt svagt i början. Det var jätteskönt att bara ha 2 veckor kvar innan den kritiska perioden var över.



** = Precis tvärtom. Jag hade tagit en miljon graviditetstest under en 10 månaders period. (Tips: köp ett hundrapack på nätet för 200 kr, istället för ETT test på apoteket för 100 kr). Varje nej är ett steg närmre ett ja, varmin filosofi. Dessutom tränade jag väldigt hårt och åt konstigt så jag ville ha lite koll på när det var dags att softa ner. Jag pressar mig alltid lite för mycket. Lyssnarman på kroppen kommer man ju ingen vart. Och jag minns särskilt ett träningspass som var helt... flippat. Nånting var inte som vanligt...