Längtar inte bort, bara till

Har spenderat väsentlig tid på att titta på resbilder idag. "Läsarbilder" och främlingars Facebook-konton.

Det handlar inte om värmen, detta är inte snöns fel. Det är ingens fel. Finner bara en förändring i mig själv.

Det som tycktes så skrämmande förut, känns lockande nu.

Att stå på en ny plats (oavsett klimat, observa återigen att snön inte har nåt med detta att göra) och bara tänka: här står jag. Jag är här och jag har valt att åka hit, eller jag har hamnat här för att reskostnaden verkade rimlig när jag letade efter resor och något företag gjorde lockande reklam. Jag nappade och tryckte på boka-knappen.

Lyssna på byggnaders historia och uppriktigt tänka ahaaaa.

Jag tänker inte sönderanalysera känslan utan mer bara konstatera att tja, det är väl trevligt.