Läget, vecka 37

Jag är inte längre avis på varken nygravida, eller sengravida eller skengravida.

Nu är jag less på graviditet. Har varit inne på förlossningen för nån vecka sen. Förvärkar från hell. Ena foten har ingen känsel, samma sak med några fingertoppar. Klåda över hela kroppen. Upprepade uvi:s. Eventuellt någon lever-issue. Samt den gamla vanliga smärtan.

Och nu... nu är det över på ett sätt. Inget mera jobb.

Inget hålla masken inför arbetsgivare, kollegor, kunder. Inga kavajer och skjortor som spänner över en för stor mage. Inget mera stressa till dagis innan tåget går och måste springa trots foglossning bara för att dagis öppnar så sent.

Jag fattar inte att jag orkat mig igenom faktiskt. Det har varit otroligt kämpiga dagar. De har helt klart varit i majoritet.

Och äntligen kan jag glädjas över min son. Det är sorgligt men alltför många dagar har det bara känts som att komma hem till arbetspass nr 2. Kvällskift, nattskift, sen upp och jobba. Men jag har ju en riktigt rolig liten kille! Han har ju en guld-personlighet.

Och ja vi hjälps åt här hemma, men det är mycket jobb i alla fall.

Min vila nu är så jävla välförtjänad.
SÅ JÄVLA VÄLFÖRTJÄNAD.