Förlossningen- bakom kulisserna 17 april

Aaleyah (uttalas Alija) kom mer eller mindre på sin BF, precis som storebrorsan Antwan. Hon kom på BF enligt första ultraljudet i alla fall. De var lika långa och lillsyran vägde bara 10 gram mindre än brorsan. De ser likadana ut.

Amningen har funkat hittills, halleluja!

Men tillbaka till det jag skulle skriva om. Das Förlossning.

På fredagen lade jag mig i ett annat rum, för att få lite sovmorgon på lördagen.

01.45 (Samma klockslag som jag vaknade när det var dags med Antwan) vaknade jag och skulle kissa. När jag skulle gå upp från toastolen kände jag plötsligt att jag inte alls ville gå upp utan att det var mycket skönare att sitta ner. (Nej jag födde inte i toastolen, tat lugnt!)

Jag hade nåt slags konstig känsla i alla fall och plötsligt så började jag hacka tänder, som om jag var väldigt frusen. Då kom jag på att samma sak hade hänt med Antwan och tog det som ett tecken. Har aldrig hört någon annan prata om frossa.

Det tog ett tag innan jag kopplade att jag hade toppar i smärta, alltså värkar. Men jag la mig i alla fall i ett varmt bad med mobilen nära och kollade klockan. Jomenvisst tre toppar per tio minuter.

02.15 Jag ringer Karolinska. Förklarar att det gick fort sist, men hon tyckte jag skulle vänta lite till. Sen kom hon ändå fram till att det var fullt både där och på Sös och att jag istället skulle ringa Danderyd, BB Stockholm, inte det vanliga Danderyd. Jag har ingen papper och penna men memorerar numret. Tre väkar per tio minuter? Du ska in direkt, säger barnmorskan. (Vad bra då att alla tycker lika, not).

Sen börjar ett smärre kaos. Jag ringer min mamma som ska ta Antwan. Hon är på klubb och hör inte vad jag säger, men fattar i alla fall att nåt är på gång. Jag ber henne gå ut och säger att jag ringer upp senare.

Jag ligger i badet och ringer min man. Som alltså sover ett rum bort. Ett rum! Men mobilen ligger i köket. Så jag börjar ropa.

Och ropa och ropa.

Och ropa.

Ringer mamma igen och säger att hon ska ta sig till Danderyd om jag bara lyckas väcka min man.

Börjar storgråta. Han brukar inte vara svårväckt men han kommer till slut och då blir det action. Men taxin har ingen bil i närheten med bilbarnstol, yada yada. De tog en hundralapp extra för att de väntat länge.

Till slut kommer vi in, strax efter kl 3 och mamma tar Antwan. Mitt blodtryck är typ helt åt fanders, men blir bättre sen. Var ju något uppstressad av att inget gick smidigt.


Det är två studenter och en barnmorska som tar hand om mig precis hela tiden. BB Stockholm I love you! Har inget inget inget inget att klaga på.

Det las fram värmekuddar och allt möjligt och de höll min hand genom varenda värk. De var ganska fysiska och smekte armar och rygg och det lugnade faktiskt. Jag hade två pers som lutade sig mot mina ben och "tryckte" tillbaka värken. Varje värk var de med mig. Kärlek!

Jag klarade mig på bara lustgas fast de hela tiden sade att jag andades in den fel och att den inte gav någon effekt.

Jag vet att jag födde snabbt, ändå lyckade jag fråga dem typ fem gånger om det inte var klart snart?

De måste ha tyckt att jag var sjukt bortskämd.

Men alltså jag krystade i 20 minuter, precis som med första. Jag trodde att det gick på typ en värk. Men det gjorde i alla fall mindre ont än första gången. Och min man var super när han väl vaknat. Han har ett sånt där lugn som sprider sig.

04.39 kommer tjejen ut. Och jag blir helt chockad över att det är en tjej. Liksom lyckligt chockig.

20 minuter senare kommer mormor och storebrosan in.


Deras BB är ett hotell. Jag låg alltså inne på ett hotell. Jag har ju skojat om att jag ska in på Spa-weekend, men det blev det ju verkligen! Det var en fantastisk barnmorska som följde mitt ärende, och amningen hela tiden. Inte alls som på skit-Sös, som fick mig att må uselt.

Alla jag träffade på sjukhuset var helt fantastiska och engagerade. Jag ska dit imorgon för efterkontroll och jag bara längtar och vill vara nostalgisk.

Jag fick med mig två babybags utan att ens fråga.

Jag hade en helt perfekt förlossning!