Jaha och vad gör jag då då?

Jag har känt mig rätt stressad över förlossningen de senaste dagarna. Min pul känns hög.

Nu har jag ju sonen med mig dygnet runt, så han kommer ju garanterat vara med när det startar.

Och maken är Far Far Away under dagtid.

Jag fick ju första på 5,5 timme från första värk.

Så är det för mycket begärt att bebisen ska komma kväll eller helg?

Vi hade nåt slags plan, det ska man ju ha, men det sprack fan rejält när jag åkte in akut för någon vecka sen. Och sen dess har jag bara känt... apati.

Att föda barn ensam hemma är en sak, att föda barn ensam hemma med en 20 månaders är en annan.

Och visst taxi in direkt till sjukhuset, men det tar också tid. Det tar typ 25 minuter, trots att vi bor i Stockholm.

Allting är packat, men det är ändå jäkligt bökigt att klä på en liten, vika ihop vagnen (vilket jag inte ens vet hur man gör) och få med sig allt bagage. Samtidigt som man är i värkarbete. Förkyld är jag också.

Jag börjar undra hur detta ska gå faktiskt.