Good stuff

Min gubbe fyller år idag. Han är pappaledig och jag hade jour utan att bli uppringd så vi har haft noll dagishets. Samma sak igår. Vi har sovit ut. Det har varit mysiga dagar.

Vi hittade en grym vagn av en slump bara sådär. Vi har käkat lunchbuffé. Sonen betedde sig som folk.

Och nu ser jag att min extrabeställda födelsedagspaket med massa kläder kommit med Schenker.

En bättre dag får man leta efter.

Imorgon är det Nyår. Jag har en snygg klänning och ska laga anka. Och min bror kommer hit. Grymt!

Tre barnvagnar men bara en bebis

Vi har fyndat en tvillingvagn på Blocket! 1500 kr. (Ord pris 8000 kr).

Ironiskt nog är ofta tvillingvagnar billigare än syskonvagnar, trots att tvilling har dubbel uppsättning av allt.


Jag har haft fet ångest för det här och sett tusenlappar försvinna i hemska syner. Funderade t.om. på att bara skaffa ståbräda.

Jag slösurfade igår och råkade hitta en billig och fräsch vagn och fick ett snabbt svar om att den var kvar.


Vi behöver nog inga fler bebisprylar inför tvåan.


Sen tycker jag att det är en härlig artikel idag i Aftonbladet om att man inte ska skaffa barn tätt. Så typiskt västerländskt. Hur gör de i andra länder som har typ 8 syskon? De lär ju va tätt.

Tre personer hittills har sagt till mig att de ångrar att de skaffade barn så tätt. Trist för er, men det är inte mitt problem.

I love you

Två nätter i rad har min man sovit med sonen i sonens rum. I en enkelsäng. Igår när vi skulle lägga oss gick jag bakom sonen för att se vilket rum han skulle välja.

Han gick in i sitt rum! Sen började han plocka undan leksakerna som fanns i sängen.* Vi har ett gäng kuddar på golvet som säkerhet om han skulle trilla ner, så han tog en av dem och klättrade uppp på sängen och lade sig för att sova. Han sov 20-09.30 med undantaget att han åt 22, men då var vi ju fortfarande vakna så det störde inte.

Gissa om jag är stolt?

Idén har växt i mitt huvud. Vår son gillar inte bebisgrejer. Han har inte borstat med bebistandborste sen innan han var ett. Det är bara vuxentandborste som gäller. Och han gillar inte spjälsängen. (Vem fan vill vara inlåst?) Enkelsägngen funkar skitbra!

Sovrummen är vägg i vägg, så vi stänger bara alla andra dörrar. När han vaknar på morgonen går han in till oss, utan att gråta. Han vet att vi är där.


Han har också lärt sig att plocka ur diskmaskinen. Jag öppnar luckan och han plockar ur grej efter grej så lägger jag dem på sin rätta plats. Jag slipper böja min onda rygg!

När han har ätit klart tar han fram lilla sopskyffeln och sopar upp allt han har haft ner på golvet, går och kastar i papperskorgen och lämnar sopskyffeln på rätt plats.

Stolt? Jag? Nej! Inte alls.




*Plocka undan= kastade de utanför sitt rum.

It´s never like the first time

Jag saknar lite magin av att vara gravid första gången. När man kände wow varje gång man läste en graviditetskalender eller kände en spark.

När det pirrade varje gång man gick förbi Babyland.

Nu är det mer såhär:
Jaja bebisen sparkar, vad ska vi äta till middag?
Åh nej nu måste vi köpa ny barnvagn IGEN. Det räcker inte med de två vi har.

Förlåt bebis, ta det inte personligt. Vi ska ha så kul allihopa, ojoj vad kul vi ska ha!

Sunkigt is the shit

För två år sen gifte vi oss.

På morgonen visste vi fortfarande inte om vi faktiskt skulle göra det. Men vi var redo, precis som dagarna innan.

Hade vi verkligen alla papper med oss?

En sak saknades, så det krävdes lite övertalning.

Och in på- den mest sunkigaste toaletten jag någonsin sett- tillsammans med min soonsoonsoon to be husband.

Där klädde vi på oss och jag sminkade mig. Vid det brunfläckade handfatet.

Nästan som att dra till Las Vegas faktiskt. Fast sunkigare.

Mannen ute ur toaletten och försöker knyta sin slips. Typ första gången han hade en sån på sig.

Någon från en trappa upp som skriker nåt i stil med: "Ey, ska ni gifta er? Jag kan knyta din slips."

Och tänk att jag inte skulle vilja ändra på någonting alls. Precis sådär är mitt drömbröllop. Där stämningen lyfter hela ceremonin. Inte någon jäkla pappersservett eller guldbestick.

Och två år, det är faktiskt längre än många Hollywood-äktenskap.

Alla dessa år då man letade efter kläder...

Det är andra året i rad nu som jag har fått en ny fin klänning till Nyår. Utan att anstränga mig.

Och vilka två år har jag suttit hemma?
Jo förra och detta år. (Konstig meningsbyggnad).

Men det känns bra att vara fin hemma i alla fall och jag slipper frysa i tunt tyg.

100 kolor sa dem...

Just nu: kokar julkola.

Och hällde lite av det såsiga koket rakt in i min vaniljglass. Och det blev som hot fugde.

Vill ha mer!

Att vara ett år och lite smartare än vad man borde

Han kissade idag. Han stod i ett hörn och drog ner blöjan och byxan där fram, lutade sig och kissade, drog upp blöjan och byxorna igen. Dock skedde inte detta på toan. Som en riktig karl med andra ord.

Han fattar vad som ska slängas i papperskorgen. Han tar clementinskal och reklam och kastar i soppåsen och stänger igen luckan.

Han vet hur han man får upp spärren på spisen. (En barnsäker sak som gör att plattorna inte blir varma). Visserligen har vi hällskydd så han kan inte bränna sig, men det gäller ju att ha koll hela hela tiden.

Han älskar att damsuga och "laga mat" i kastruller.

Han kan fickparkera med Bobby Caren. Nästan i alla fall.

Om mina boobies

Jag har bröstmjölk igen. Vad jag nu ska med den till. Mata ettåringen? Han har helt glömt bort detta med tuttar. Han har inte fått nåt sånt på ett år.

Men jag tänker inte hoppas. Jag har inget förtroende alls för mina tuttar. Mjölken kommer säkert försvinna lagom tills tvåan är ute och så står man där åter på Lidl och köper bröstmjölksersättning för hela föräldrapenningen.

No more lonely nights

Jag har varit ensam med sonen en vecka. En lååång vecka. All min sympati går till heltidsarbetande ensamstående föräldrar med småbarn. Särskilt om ni råkar vara på smällen också. Det är lååångt att gå till dagis. Ännu längre när det är fullt med snö så man knappt kan ta sig fram. Nätterna vill jag inte ens prata om.

Ni som klarar detta, hela tiden, är värda liksom lite lite mer än oss andra.

Vart är jag? Vad gör jag?

Andra garviditeten svischar förbi säger dem.

Svisch, svisch no shit.

Jag har inte koll på mina barn. Och att använda pluralis är ju faktiskt fusk.

Den som är utanför magen har i alla fall fått två nya tänder och jag har ingen aning om när de dök upp.

När läste jag en gravidkalender sist? Minns inte. Jag fick räkna ut på familjelivs forum vilken vecka jag är i.

Det skulle aldrig hända med ettan. Jag hade koll på varje dag.

Lilla sparkar hela tiden och det är knappt jag noterar det. Har inte tid att sitta och fundera över om det är en tjej eller kille.

Och jag tänker inte ha dåligt samvete.

Det här är en del av livet. För mindre än två år sen visste man inte ens om man kunde bli gravid och så kommer ketchupeffekten. (Faktum är att jag inte ens riktigt trodde på det efter första kidden heller, kan vi verkligen ha sån tur igen med alla rubbningar?)

Allting ändras hela tiden. Panikångesten som var min vardag för nåt år sedan är poof gone. Gammal oro (konstiga dejter och skolan) ersätts med ny oro (barn, familjelivet).

Och jag vill skicka ett sms till gamla Linda:

"Hej, just nu klarar du inte ens av att ta ett blodprov. Men om några år kommer du vara på väg att få ett 2ra barn och du älskar att föda. Och du orkar springa en mil som gravid. pok"

Het debatt om dagis

Vet ni vad som är den hetsigaste debatten i småbarnsföräldervärlden?

Den om man ska ha ett barn på dagis när man är föräldraledig med en liten.

My oh my.

En mer dömande debatt får man leta efter. Men judging is fun!

Det finns en hel drös med människor som tycker att det är h-e-m-s-k-t om ett barn går på dagis om en förälder är hemma och bara sitter på facebook hela dagarna.

Hur gjorde man förr i tiden?

Borde man inte veta att två barn är massa jobb?

Att vara hemma med föräldern måste vara bäst och det finns ju öppna förskolor!

Hur gjorde man förr när barnen inte fick gå på dagis om man föräldern var hemma? Va va va?

Att barnen utvecklas på dagis och trivs är bara dåliga argument!


Jisses.


Min son började på dagis innan han fyllde ett år. Två hela dagar innan.
Det kändes hemskt. Jag hade räknat med att vara hemma med honom minst 1,5 år. Men saker och ting förändrades kan man lugnt säga. Ekonomiskt, that is.

Jag var minst sagt väldigt negativt inställd till dagis. Det kändes som att barnen var typ boskapsdjur.

Men min inställning förändrades. Kanske har vi ett väldigt bra dagis. Eller så är kombinationen vårt barn + vårt dagis kalas, vad vet jag.


Vi ska ha en till och då kommer den stora vara 20 månader.

Hade den lilla kommit tidigare som vi ville, hade vi no way in hell stoppat in någon på bondgården, jag menar dagis.


Vi led av grov dagis-ångest.


Nu gör vi det inte.


Och det allra mest troliga är att sonen kommer gå kvar på sitt dagis. Ett par timmar om dagen.


Och hur hur hur hur kan vi göra så mot honom?


Tja. Det känns hemskt att rycka honom därifrån, trots att vi skulle vinna ekonomiskt på det. Visst utvecklas han där, men det är inte huvudgrejen.

Jag tror inte att de som håller sina barn hemma är dåliga. Jag hade som sagt själv gjort det om det där jäkla ägget hade fäst lite fortare.

Nu hann jag se en annan sida och ändra mig under tiden. Too bad, oh judge me!

Men hur jag än vrider och vänder på det så är det sant. Min son trivs på dagis och jag vill inte rycka honom därifrån bara för att han ska få vara bebis så länge som möjligt. I vårt fall känns det bara själviskt.

Visst kan man gå på öppna förskolan, men det är en helt annan sak. Inte alls samma barn varje gång man går dit. Jag gillar inte öppna förskolan så värst, det är mest en fikaplats för mammor. Och att dra dit en bebis undre tre månader is not good. Infektionsrisker och yada yada.

Visst hade vi "klarat" oss utan dagis om alternativet inte fanns. Men nu finns alternativet. Och säkert finns det inget argument som kan vinna. Jag kan säga det fruktansvärda ordet trrrriiiiivs hundra gånger. Men den andra sidan skulle inte lyssna. För inte vet väl ett barn om det trivs eller inte?

Jag sätter mina barn i främsta rummet och detta är det alternativ vi tror starkast på. Och tänk att jag nån gång kommer vara olydig och hålla sonen hemma från dagis utan att han ens är sjuk.

Ojojoj.

Lucia på måndag

Jag behövde gå tidigare från jobbet på måndag och det gick väl sådär med deras felxibilitet.

Så jag tog ut en hel semesterdag istället.

Det känns ju ganska så onödigt egentligen. Är jag ledig kan jag lika gärna ha sonen hemma.

Oh well. Jag är ledig och slipper stressa och så går vi till dagis tillsammans och jag får titta på min lilla tomtenisse.

Okej jag förskönade det lite

Självklart finns det stunder då jag tänker att jag knappt klarar en. Och vi som ska ha en till!

Men vi vill ju! Och vill man så går ju... det mesta.

Barn, ett två tre, give me

Sonens julklappar är inhandlade. Två stycken blev det för totalt 68 kr. Ett set till badkaret. En badanka, groda och sköldpadda som simmar omkring. Eftersom min son spenderar halva sin fritid i en badbalja kändes de 29 kronorna välinvesterade.

Den andra är en pedagogisk leksak. Det är ett torn som ska byggas men kopparna måste så klart vara i rätt ordning så man måste tänka lite.

Rent ekonomiskt skulle jag klara av 100 barn. Inte för att min ekonomi är så värst bra egentligen, men jag vet vad jag gör.


Jag gjorde ett test på Expressen och de höll med med mig. "Är du redo för ett till barn?" Ja, sa dem.
Det är en himla tur det. För jag är i vecka 21 och man kan väl bara göra abort t.om. vecka 22 i detta underbara land.

Hursom. Jag kommer alltid att svara som jag gör nu.

Jag kanske alltid är redo för barn.

The cleaning boy

I´m out of words.

Det har varit så mycket stress och krångel med allt möjligt så ibland orkar man inte med.

Men om vi ska prata om nåt roligt och om ni vill veta min julklappsstatus så ser den väldigt fin ut.
Nätet is the shit!

Inte nog med att man kan fixa allt utan att lyfta på arschlet, det är billigare och man hittar saker som ens kärlek har letat efter men inte hittat i någon butik.

På lunchen tänkte jag rusa och kolla nåt litet och billigt till sonen i en butik som har massa billiga bra att ha-grejer. Något symboliskt bara.

Mormor skämmer ju bort så mycket, så jag behöver inte tänka på sånt.

Dessutom har jag varit så snäll och redan köpt en egen diskborste till sonen för 3,50kr på Willys. Den är väldigt populär! Hittar jag ett sopset till ett bra pris kanske det blir en sån.

Riktiga saker är båda billigare och roligare än leksaker.

Det här med att käka på natten

Folk är på oss som fan för att vi fortfarande inte avvänjt vår 15 månaders från att äta på natten.

Visst är det tröttsamt ibland, men är the easy way alltid the best way?

Vi ska väl ta tag i det snart, jag vet, jag vet, vi kommer ha två inom kort.

Men det är så skönt när man kollar Linda Skugges blogg och hon har en bild på tre vällingflaskor inför natten. Och hennes yngsta barn är mycket större än vårat.

Och TRE nappflaskor deesutom!

Låt ungarna få käka, folk är olika.

Vi har en liten småätare. Men han är frisk och vi mår bra.

Amen.

Jag orkar inte resa

Oftare och oftare drömmer jag att vi ska resa någonstans och när jag vaknar, är jag så fruktansvärt lättad över att det bara var en dröm, trots att det inte ens var något obehagligt.


Kategori: Issues som börjar på bokstaven I.

Mejl

Min Hotmail.

Mejl från jobbet.

I ämnesraden står det: Vår bloggpolicy.

Och mitt hjärta bankar hårt hårt hårt hårt hårt.

Fast jag vet ju att jag inte gjort något fel, men ibland är de så strikta.

Nåväl, det visade sig vara ett massutskicksmejl och de vill att vi ska skriva på nåt papper. Och det var inga konstigheter egentligen.

Jag skriver inte så mycket om mitt jobb överhuvudtaget, och skulle aldrig lämna ut viktig info osv.

Not so teknisk av mig

Gissa vad jag har gjort?
Nämen du gissade alldeles rätt!

Jag har klätt granen på jobbet. Alltså jag kan inte sånt egentligen. Jag trasslade till ljusslingan och ville bara gråta. Och lovade mig själv choklad om jag lyckades fixa det utan att be om hjälp.

Men jag lyckades och nu får jag massa komplimanger för den fina granen. Mycket oväntat. Jag har noll känsla för sånt här.

Jag har en krönikebeställning. Det är betydligt lättare att fixa, även om nerverna går åt där med.